My Squad
I teorin, eller snarare i varje klyschig amerikansk ungdomsfilm som existerar, så finns det ett så kallat ”squad”. En vängrupp som gör allting tillsammans. De åker ut mitt i natten för att dricka milkshakes, tar långa roadtrips, och kommer alltid överens. De har till och med samma klädsmak och skaffar en eller två vänskapstatueringar bara för att kunna skylta med sitt umgänge.
Jag har också ett squad. Det består av:
Halvtyska, helgalna Ottilia - som älskar tjejer, vin och Beyoncé mer än något annat. (Pappan i gruppen: Han som inte riktigt har koll, men som åtminstone försöker hålla reda på alla sina ungar.)
Madeleine som hotar dig till livet om du kallar henne något annat än Madde – som tycker att läran om enhörningar borde ingå bland skolämnena, och att Sourz är det enda som faktiskt går att shota. (Lillasystern i gruppen: Den som ofta behöver en hjälpande hand, men som alltid kommer undan med allting för att hon charmar sig ur alla slags situationer.)
Rättframma Emma – som arbetar hårt och verkar ordnad och städad på utsidan, men som är komplett galen på insidan. (Storasystern i gruppen: Den som aldrig skulle låta någon i familjen hamna i trubbel, men som även kör med ”tough love” och låter alla lära sig av sina egna misstag.)
Omhändertagande Cornelia – som tycker att mode och att sy är det bästa som finns, men även ritar som ett proffs fotograferar, med skärpa. (Mamman i gruppen: Hon uppmuntrar alla sina barn, läxar upp dem som inte lyssnar och drar dem ur farliga lägen.)
Och sist men inte minst, jag själv. Evelina - som skriver, klagar och inte verkar ha något bättre för sig än att uttrycka sina åsikter i det tysta skrivna ordet. (Mellanbarnet i gruppen: Varken den som hörs eller syns först eller mest. Aldrig den som kommer med dåliga idéer, men heller inte den som stoppar de andra även om hon talar om vad hon tycker först.)
Det här är min vänskapsgrupp. De närmaste och de knäppaste. Vi tar inte långa roadtrips, även om vi vill. Vi kommer inte alltid överens, särskilt inte över vart och när vi ska ta våra roadtrips. Vi har absolut inte samma klädsmak, men tycker åtminstone inte att de andra klär sig dåligt (även om varje individ känner att just den personen klär sig bäst). Vi är inte som de unga kvinnorna i Sex and the City, eller Regina George & Co i Mean Girls. Vi är inte #squadgoals på det typiska amerikanska sättet, och vi bråkar mer än äkta par gör. Men vi ställer upp för varandra i vått och torrt, och det är det enda som räknas.
