DEL 1 - Flygresa, ansökning och oändligt med nervositet
Ryanair har levererat. Flygvärdarna är trevliga och en av dem försöker skämta med passagerarna trots att han verkar vara rejält trött på livet. Jag ser på honom med ett leende och hör människorna runt omkring mig skratta. Han roar dem, trots att han håller både glädje och skratt borta från sin röst.
Nej, det kan inte vara såhär livet ska bli. Det varken går eller fungerar, tänker jag och ser ned på boken som vilar i knät.
Jojo Moyes Toner i natten är lite tummad och utläst, men är fortfarande ett tecken på framgång.
Jag vill också ha framgång inom det yrke som jag själv har valt.
För att det ska bli föreståligt vad jag pratar om så måste jag spola tillbaka ett par månader.
PLAY – Ansökningen är skickad.
”THANK YOU FOR YOUR APPLICATION” står det i bekräftelsemejlet från International School of Screen Acting.
Jag har sökt till deras ettåriga kurs i avancerat skådespel för film och TV. För första gången på länge känner jag mig en aning positiv inför framtiden. Kanske slipper jag ”villa, Volvo, vovve”-livet som jag fruktar så mycket? – STOP.
Det är dags att spola fram ett par veckor.
PLAY – En audition. De vill att jag ska komma på en audition. JAG och ingen annan. Eller jo, självklart är det många som ska på intervju, men den här kallelsen är bara för mig. De vill att jag, en halvdeprimerad och ångestfylld tjugoåring med en av världens livskriser, ska åka till London och presentera mig för dem. De vill att jag ska visa dem vad jag kan, vilket betyder att de faktiskt tror att jag kan någonting. Tre regissörer har bett mig att komma. Hm, går det att gå under av nervositet? – STOP.
Del 2 kommer senare idag!
